Skendräktigheten skenade iväg fullständigt. Dolly bäddade och bäddade och bäddade. Snurrade runt, runt, runt. Stönade, stånkade, flåsade och slickade på allt hon kom åt. En hel natt ägnade jag åt att smeka och massera henne. Det var det enda som hjälpte. Mitt hjärta var fullkomligt på väg att brista för att hon hade det så jobbigt. Hur hjälper man en hund som försöker föda låtsasvalpar?
Dagen därpå ringde jag till veterinären men provsvaren hade inte kommit. Vi fick ändå ett recept på Galastop och det är tamejsjutton en dundermedicin! Gårkvällens dos räckte för att vi skulle få sova. Så på några dagar lär hunden vara som ny. Jag är så säker på att blodproven inte kommer att visa något skumt att jag glömde bort att ringa och kolla svaren idag.
Sken-dräktig, nytt Dolly-begrepp = skenande dräktighet. Hon är bra påhittig.
Eller hur!