Den här morgonen har haft en liten följetong där huvudrollsinnehavarna är Dolly och en skata. På väg ut på morgonpromenad kom en orädd skata och slog sig ner en liten bit från oss. Dollys svans åkte upp och öronen fram och hon tog några glada steg mot sin lekkamrat in spe. Skatan flög förstås iväg och satte sig på en låg gren i närmsta träd. Vi gick på vår promenad och när vi kom tillbaka till utgångspunkten kom skatan och satte sig en bit ifrån oss igen. Dollys svans åkte upp och öronen fram men hon stod kvar. De tittade på varandra, fick verkligen ögonkontakt och då lade Dolly huvudet på sned som hon alltid gör när hon inte riktigt förstår. Tror ni inte att skatan gör samma sak! Så där stod de – hund och skata – och tittade på varandra med huvudena på sned.
Tacka vet jag ekorre.
PS
Väntade och väntade på att få lägga något svulstigt på mattan sen du hade varit här, men varken jag eller Vilja fick till det. Dålig smitta i din magsjuka.
Å, så bra. Matte hade förfärligt dåligt samvete, bombsäker på att du och Vilja skulle börja kräkas så det stod härliga till.
Magsjuka är ett förträffligt bantningsmedel men ack så tillfälligt!