När vi skulle gå på vår lunchpromenad träffade vi tre labradorer i skogen – en gammal bekant, Maggie, och två tikar vi inte träffat förrut. Fröken Dolly var inte det minsta styv i korken när hon presenterade sig för den redan etablerade flocken, hon var faktiskt så spak att hon inte ens vågade svara på lekinviter. Så småningom kom hon loss lite och viftade med tassarna åt den yngsta och busigaste tiken. Sedan fick hon leka av sig ordentligt med matte.
Från skogen drog vi raskt vidare till Teg och dagens veterinärbesök. Som vanligt fanns där fullt med intressanta dofter och snälla människor och Dolly tyckte att allt var toppen tills vi kom in i undersökningsrummet. Då började hon ana ugglor i mossen – det här besöket handlar ju inte alls om att sniffa och köpa mat… Undersökningen var väldigt lindrig, veterinären behövde bara titta på eksemet för att konstatera att det inte var något märkvärdigt. Det är en sorts skavsår som är väldigt vanliga på boxrar eftersom de har så kraftiga lår. Silonsalva i max tio dagar ska göra susen. Gör det inte det har vi fått ett recept på en salva med antibiotika.
Redan efter detta började Dolly vara lite mör i knoppen, men vi hade fler stopp att göra. En snabb vända på apoteket och sedan djuraffär. Så fort Dolly hoppade ut ur bilen började hon streta och dra – jag vet att det där är himmelriket på jorden! Väl inne fick hon förstås pussa om sin favoritpersonal och som ett extra plus fanns där några mastiffer som flörtade flitigt med den lilla boxern. När vi köpt kattmaten som stod på handelslistan gick vi ut och mötte en långtradarchaufför som överlycklig föll på knä och fick ”mer pussar än jag fått på 20 år”. Av Dolly alltså. Chauffören log pillemariskt och sade att han hade något att visa. Jag följde med och ut ur förarhytten hoppar en cane corso. Vilken massa! Vilket huvud! Dolly såg ut som en liten spagetti i jämförelse. En söt spaggeti, men ändock en spagetti.
Nu är vi hemma igen och Dolly sover sött utan att ens röra det minsta på tassarna i sömnen. Hon verkar helt slut.
Jamen, Saga, vad har din mamma sagt om att följa med pillemariskt leende chaufförer som har nåt att ”visa”??!!
Att man ska följa med dem. Alltid.
Jasså?
Jaa då.
Hej på er!
Var tvungen att kolla i min bok vad för hund ni hade träffat! Sällsynt och ny hundras fick jag veta. Mycket lik boxern faktiskt. Det behövs dock nog en lastbil till den rasen!…..
Så bra att ni mår bra!
Kram,Monika och Jubi
Ja, jag tycker att cane corson ser ut som en mix mellan en boxer och en bullmastiff. Mannen som hade hunden berättade att han hade 12 stycken av samma ras!