Dollys mage har klappat ihop ännu mer med illamående och kräkningar. Jag sitter och väntar på att veterinären ska ringa upp mig, och under tiden tänkte jag påpeka att Dolly är en enastående filur. Det är hon förstås alltid (eller nästan i alla fall) men ett mattehjärta sväller av stolthet då tokfransen visar att hon faktiskt lärt sig ett och annat.
Jag har försökt lära Dolly att när hon är lös och får syn på folk eller fä ska hon sitta eller ligga. Det fungerar oftast, men vissa situationer är svårare än andra. Häromdagen gick vi i skogen och runt en krök kom en tollare. Dolly var ganska långt ifrån mig och fick tollaren mer eller mindre mitt framför nosen. Jag tänkte förstås att det var kört men Dolly slängde sig i backen som en fällkniv och rörde sig inte ur fläcken. Jag kunde lugnt gå fram och koppla henne medan tollarens matte onekligen såg imponerad ut.
Jag blir så ledsen över att Dolly inte får vara frisk, jag önskar verkligen att hon ska få bli frisk och kry. Att hon är en duktig och väluppfostrad hund det har jag tyckt från första gången jag träffade henne, men det är inte så konstigt med tanke på att hon har en så bra matte.
Tack!
Oj,oj man blir impad när man hör eller ser sånt!Det e’ ju såååå roligt med kompisar. Hon övervann leklusten till fromma för att lyda matte!Jag såg det framför mig när jag läste det och blev även lite avis! Hur har du lyckats med det konststycket?
Stackars er med alla sjukresor och oro! Våra vovvar är ju det käraste vi har.
Kram,Monika.
Jag har tänkt att jag ska berätta hur jag har tränat Dolly till att stanna när hon ser andra hundar men tiden räcker inte riktigt till… Det kommer nog ett inlägg om det så småningom.