Nu har vi varit hos veterinären och det var bra, fastän jag egentligen inte blev så mycket klokare. Nu vet vi alla fall att det inte är någon polyp eller analsäckarna som är problemet. Veterinären kunde också konstatera att ändtarmen är som ett enda sår på Dolly och hennes kropp måste få en chans att läka. Så vi fick ny antibiotika samt en dos vätska som ska bilda en skyddande hinna i tarmen och göra avföringen lite gummiaktig. (Det är samma vätska som man får dricka när man ska röntga magen.) Veterinären tyckte i alla fall inte att det fanns anledning att förtvivla… nu provar vi det här och om det inte hjälper finns det fler behandlingar att ta till.
Sist men inte minst: Tack Inger för att du följde med som moraliskt stöd!
Som utlovat kommer här ett par bilder på Katt i Tratt.
Trattut!
Vad skönt att det ser ljusare ut
Håll ut! Vi håller tummar och tassar för Dolly och dig. /Cathrine
Hej Livsaga!
Följer Dollys och ditt elände och känner hur ni har det.Det verkar emellertid som om Dolly mår bra trots hennes kliniska status och tur är väl det.Hon är nog en lycklig hund ändå trots alla latinska termer för elände!Kram till er från Monika och Jubi.
Tack alla snälla människor!
Dolly är faktiskt tämligen obekymrad om sitt hälsotillstånd, hon busar omkring som vanligt och vill göra allt hon brukar vilja göra: långpromenader, lydnadsträning, gos och bus. Utöver detta vill hon faktiskt – hör och häpna – äta. Jag skyller på kortisonet, eller tackar kortisonet. Det är trevligt att ha en hund som äter sin mat varje dag.