på att veterinären ska ringa. Imorse talade jag med en av veterinärassistenterna och hon lät tämligen bekymrad över Dollys tillstånd. Både blodet och avföringen har blivit väldigt mörkt och det är inte någon större hit. Nå, jag får väl se vad som händer. Ständig väntan och ständig oro.

This entry was posted on måndag, oktober 1st, 2007 at 9:02 f m and is filed under Hund. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.