Det är verkligen fantastiskt att gå kurs, eller som i mitt fall just nu, ta privatlektioner. Någon som ser och kommenterar det man gör är guld värt eftersom man faktiskt inte kan hålla ögonen på sig själv. Och mig behöver man hålla ögonen på…

Alla problem jag har med Dollys insättningar kommer förstås från mig och inte från henne. Jag för ut henne (omedvetet) med mitt handtecken och sätter henne för långt bak. Jag måste lära mig att ha handen mycket närmare kroppen och att verkligen vara medveten om vad jag gör med både hand och kropp. Dolly gör faktiskt EXAKT vad jag säger till henne. Det är bara det att jag inte egentligen menar det jag säger.

All vår träning på att sitta plats har gett resultat! Eva tog ut sina hundar som störningar och Dolly satt som limmad i backen. Det är klart att hon tittade på dem och ibland ryckte det i musklerna men hon satt kvar. Min duktiga hund!

Som en extra överraskning visade det sig att jag har lärt Dolly lydnadstvåans ”hopp” istället för lydnadsettans. Det vi gör är att jag sänder Dolly över hindret, hon sätter sig och jag kommenderar hopp tillbaka. Det jag egentligen ska göra är att sända Dolly över hindret, hon sätter sig och jag går runt hindret för att kommendera hopp. Nå, det klarade hon förstås galant. Hon fattade bara inte varför jag helt plötsligt kom traskandes runt hindret. Sammanfattningsvis kan vi både ettans och tvåans hopp och än en gång sväller ett stolt mattehjärta.

Mindre stolt kände jag mig en helt annan dag då Dolly plaskade ner i universitetsdammen. Dolly ville titta på ankorna och resultatet blev att hon luktade avlopp.

Lortgris.

Kolla in hakan!

This entry was posted on fredag, juli 27th, 2007 at 10:55 f m and is filed under Hund. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.