Det är svårt att blogga när man har en boxer tvärs över magen, men jag gör ett tappert försök. Idag har Anders äntligen kommit hem från sjukhuset och nu planerar jag att behålla honom här hemma. Jag och Dolly har varit på en underbar promenad där allt klaffade. Det hänger regn i luften och kanske var det därför som det varken fanns mygg eller människor i skogen. Allt doftade sommar och det dunkla ljuset gjorde att skogen framstod så grön att jag nästan blev yr. Dolly sprang med jämna mellanrum till min vänstra sida och tittade på mig med sina runda ögon som för att tala om att hon var med och att hon gärna ville leka med mig.
På en bredare stig passade jag på att träna fritt följ och det har aldrig gått bättre. Dolly riktigt hoppade in vid insättningarna och hon hängde med hela tiden. Annars har jag haft problem med långsamma insättningar och att hon släpar efter något. Nu gick hon med spänst med bogen jämsides med mitt ben och vi hade båda hur roligt som helst. Det är vid sådana tillfällen som hundträning är det bästa som finns.
I helgen som var gick Dollan dessutom i Pridetåget och det klarade hon galant!
Jag har faktiskt tänkt försöka se till att jag inte behöver tillbaka till sjukhuset nåt mer nu. Hann bli ganska less.