Istället för vår vanliga lunchpromenad i skogen gick vi förbi familjen Boberg för ett boxerbus med Wille. Och det visade sig att han egentligen är Vilde. Det var mer än en gång han fick fjäska in sig hos Dolly när han förivrat sig. Hon var villig att förlåta allt när han slaskat henne i ansiktet en stund. De är riktigt förtjusta i varandra, de små knäppisarna.
Igår blev det en del träning för både matte och Dolly. Jag hade en träff med den fenomenala instruktören Eva Andersson *reklam, reklam* och vi tränade en hel del moment som har med apportering att göra och en hel del som har med fotgående att göra. Så länge matte håller sig munter kan Dolly göra nästan vad som helst. Eva är bra på att få fram mattes munterhet.
För att återknyta till ett tidigare inlägg så gick Boxerklubbens mentaltest alldeles utmärkt. Åtta anmälda hundar (fyra boxrar, två schäfrar och två rottweiler) genomförde banan och sju blev godkända. Fikat blev populärt och till och från hade vi rekordstor publik. Det var säkert många som var nyfikna på de nya reglerna för MT. Själv fick jag prova på att hjälpa till med protokollen – sätta kryss och räkna poäng. Tack och lov för miniräknaren!