Igår deltog jag för första gången som den sjätte medlemmen i bokklubben Disco. Vi hade läst Marie Hermanssons ”Mannen under trappan” och träffades för att äta en bit mat och samtala om boken. Utifrån deras gamla betygssystem disco eller duns måste jag säga att träffen helt klart var disco.
Okej. Jag tittade bort från datorn i några sekunder. Då passade Ronja på att skriva detta: ÄMKååååååååååååååååååååååååiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
Som lunchaktivitet for jag till Ön med Dolly för att träna lite. Det är ca 15 grader kallt, snön gör världen vacker och vi hade appellplanen helt för oss själva. Både jag och Dolly tyckte att det var toppen. Efter bara en liten stund hade Dolly fullt med isklumpar i de små torskstråna hon har under hakan så hon såg ut som en delvis rakad tomte.
Vi promenerade mest och tränade inkallning (eftersom det är bland det roligaste Dolly vet), men vi tränade faktiskt lite fritt följ också (vilket gick riktigt bra med tanke på att Dolly inte alls brukar hänga med om hon inte har koppel på sig) och lite ”apportering”. Jag har problem med att Dolly vill ”äga” föremål som hon får tag i när hon är ute… Vi tränar numer i lina. Jag kastar en grej som hon får sticka och hämta och så försöker jag få in henne. Tack vare linan får jag in henne men hon spottar alltid ut grejen vid mina fötter istället för att lämna i handen. Det är dock finlir för oss just nu – jag blir nöjd så länge hon kommer.
Angående 20 grader kallt hälsar Pingis: Duns!
….eller 15 grader kallt….fortfarande från Pingis: Duns!
Mm, det är en riktigt tung duns.
Isklamparna i min mustasch säger också: Duns!