vad länge sedan jag skrev sist. Men jag tycker att jag har en giltig anledning: förkylning kombinerat med massor att göra. Jag har haft en väldigt intensiv period på mitt arbete. Utöver det tar ju Dolly sin tid, vardagssysslorna sin och nöjena sin. För att nämna ett par saker som varit utöver det vanliga så har vi dels köpt en ny teve, dels varit på skattjakt. Teven har vi självklart i sovrummet – som alla riktiga slackers.
Jag och Dolly har varit på en riktigt lång koppelpromenad ikväll. Det är trist att inte kunna ha henne lös på kvällspromenaderna men det är för halkigt att gå något elljusspår och för mörkt för att gå där det inte finns belysning. Vår promenad den här kvällen var ändå riktigt bra och Dolly gick som en liten ängel. Större delen av promenaden kände jag inte ens att jag hade en hund i andra ändan av kopplet. Varför är det inte så alla dagar? Häromdagen betedde hon sig som om hon inte alls blivit koppeltränad, drog och hade sig. Hon lyckades till och med dra omkull mig på en isfläck. Efter den händelsen har jag en vacker lårkaka på mitt vänstra ben.
Flygturer tycks vara de enda cirkuskonster vi tränar på just nu. Jag skyller återigen på halkan. Det går inte så bra att träna utomhus när man är på väg att ramla hela tiden. Så jag har inget nytt att berätta på hundfronten förrutom att Dollys röntgen har blivit framflyttad till den 31 januari. (Det passar ju mig bra, jag som är SÅ bra på att vänta.)