Idag fixade vi de sista julklapparna. Jag kan inte förstå varför vi gruvat så förfärligt… det har ju gått som på räls. Två dagar på stan. That’s it. Och vad jag såg många prylar som jag vill köpa till mig själv… Nästa gång jag får pengar ska jag shoppa mig hög. Den som inte fattat att materiell lycka också är lycka har inte fattat mycket.
Jag har även köpt en klicker idag. På nära håll hör Dolly klickern så nu har jag börjat klicka in henne och det känns jättebra. Fasen vad skönt att få ett sätt att belöna med ljud. Lilla dövmaja. Eller ja, döv är hon ju inte – hon hör bara inte så bra.
Annars har vi varit på våra obligatoriska skogspromenader och det går bara hejsanhejsan. Numer ser jag henne även om det är mörkt eftersom jag fäst en lampa på hennes halsband. På håll ser man bara ett blåaktigt ljus som kommer skumpande genom skogen. Hoppas att någon riktigt nördig typ får syn på det och övertygas om att de upplevt något övernaturligt. Hahaha. Ja, jag skrattar även gott åt alla galenpannor som är med i spökprogram på teve. Hur kul som helst.
Det är även hur kul som helst att jag lyckats lära Dolly ett handtecken för ”hopp”. Vi tränar i skogen genom att hoppa över nedfallna träd. Enda problemet är att jag tycker att det är mycket roligare än vad hon tycker. Hon vill bara hoppa typ två gånger. Sedan tittar hon trött på mig och ser ut att tänka ”ja, ja, matte, jag hoppar väl för din skull då”. Så jag tar det lugnt med hoppningen. Två gånger får räcka fastän jag gärna ser henne flyga över hinder hur många gånger som helst.
Sist men inte minst vill jag påpeka att spöstraff borde införas. Jag fick idag höra på en djuraffär att det varit in ett par som ville köpa en munkorg åt en sjuveckorsvalp. I kid you not: SJU VECKOR!
Rysligt smidig julklappshandel faktiskt.
Gött mos.
Vaddå gött mos?
Tycker du inte om mos?
För all del… men vi har inte ätit mos idag. Och det är inte ens snömos på gatorna.
Men du har hjärnmos i huvet.
Bättre än ingenting. Som du,
Å förresten. Sju veckor?! Man kan väl inte köpa en munkorg så sent?! Hunden kan ju känna sig älskad.
Ve och fasa! Eller som Carro skulle ha sagt: Ve och fasan!
*Mmmmm* fasaaaaaaan
Fniss fniss