Jag fick i uppdrag att göra tack-kort till bedömare och figuranter som medverkat vid ÖNLO:s MH. Jag valde att göra alla korten likadana förutom bokmärket på framsidan: där valde jag olika hundraser.
Alla korten har också samma text inuti: Boxerklubben säger… Tack!
Jag har inte scrappat på evigheter eftersom det varit så mycket med allt annat: lägenhetsköp, hund, avhandling och sjukdomar. Det senaste scrap jag gjorde har åtskilliga månader på nacken så det kanske är dags att visa upp det. Det är en doppresent till lilla Frida. Tanken är att hennes föräldrar ska fylla i text själva.
Som utlovat kommer här de senaste scrapbilderna, samtliga producerade under en rolig dag på Dragonskolan. Att vara på scrapträff är lite som att göra ett besök i tomtens julverkstad. Ivriga pysslare arbetar flitigt under skratt och prat vid bord som svämmar över av papper, dekorationer, verktyg och annat.
När Nemi föddes fick hon en tygkanin av oss, och den lilla rackaren har hängt med sedan dess. En klar favorit. (Den där schlöran hon drar till sig är alltså det som är kvar av kaninen.)
Dolly önskar sig en egen trasmatta i födelsedagspresent. På besök i Pålböle passar hon alltid på att rulla sig på trasmattan. Tack och lov har hon inte visat samma förkärlek för min nyinköpta turkosa matta. För övrigt världens snyggaste matta.
Anders minsta lilla kusin heter Frida, och är så här liten.
Pingis är en klockren barnfavorit. Det är nog en kombination av hennes kynne och hennes fysiska storlek. Avfotningen av det här scrappet gick inte så bra, men det får duga.
Scrapdagens sista bild: “dolly goes sune”. Sune efter Sune Jonsson förstås.
Kort efter mitt första beställningsscrap fick jag tillfället att göra ett till.
Det är tacksamt att ha barn omkring sig när man är en scrappare. Det blir så mycket fina bilder att göra något kul med.
Morfar har lärt Nemi att svara “Platon” på frågan om vem som är världens största filosof. Jag skulle svara Nemi.
Ute i Pålböle i somras tyckte Nemi att det var väldigt skoj att prova mina skor.
Det var riktigt kul att scrappa till någon annan – i det här fallet en tjej som fyllde nio år och gillar rosa och hästar. Ett perfekt önskemål, med andra ord. Här är resultatet.
“Spana in frisyren”, Nemi på nyårsafton 2008.
Pappa och Luz, julen 2008.
God jul! 2008
Mitt senaste alster har jag ju redan förvarnat om (Inger och Nemi förra julen) och här kommer det (även om det blänker här och var och de svarta bokstäverna ser ut att ha en grön ton).
Tidigare i år konfirmerades min bror Daniel i Robertsfors kyrka och en av psalmerna de sjöng var just denna:
I somras virkade jag som bekant en stor filt till mig själv och på bilden sitter jag och Nemi och fäster trådar i köket i Pålböle. Under vintern har jag virkat en liknande filt till Nemi som hon fick i julklapp. Garnet som är fäst på scrappet är förstås samma garn som filtarna är virkade av.
