Sammanfattningsvis fick husse fast jobb och jag bytte bana från forskning till service/administration och har inte ångrat mig en enda sekund. Dolly har varit mer eller mindre frisk (kors i taket!) förutom alla turer kring den envisa klåda hon fått. Vi har haft många härliga turer i skogen och provat på rallylydnad. Jåppe har fortsatt sina bravader som ofta påverkat vår nattsömn. Värst var ändå när han svalt något olämpligt och fick åka in och ut på akuten under ett dygns tid. Han var på sin första utställning, knep ett cert och blev nominerad till panelen. Ronja och Lovis har fortsatt sin hemmatillvaro och varit sina egna mysiga jag mest hela tiden. (Inga bettskador i år inte.) Kattvalp kraschade och är fortfarande inte helt återställd. Min bror gifte sig och jag blev faster för första gången. Några kära gamla gubbar gick ur tiden och min förhoppning är att slippa gå på begravning under 2012. Hör ni det nu, alla jag känner!

Ett glatt gäng träffades idag på Ön för att prova på den nya sporten Rallylydnad. Sporten skapades i USA i slutet av 1990-talet och introducerades i Sverige 2005. Ekipaget (hund och förare) följer en bana som gjorts i ordning i förväg. Längs banan finns skyltar med 3-5 meters mellanrum där det står instruktioner som ekipaget ska genomföra, till exempel sväng vänster, stanna, sitt. Bedömningen är mer generös än i traditionell lydnad och hunden behöver inte gå perfekt fot. Föraren får kommunicera fritt med hunden och använda så många ord och tecken som han/hon vill. Man får både berömma och belöna hunden under banans gång. Det viktigaste är samarbetet och att både hund och förare utstrålar glädje. (Det är inte tillåtet att ta i hunden eller att tillrättavisa den.)

Vi byggde en bana med hjälp av utskrivna instruktioner och det vi kunde hitta i våra bilar. Egentligen ska instruktionerna sitta på skyltar eller koner, men man tar det man har: Backen och vardagsföremål som tyngder funkade bara bra det också! Vi fick provgå banan – så där som de gör inför hästhoppning – både i grupp och på egen hand och sedan tog vi fram hundarna en i taget. Både hundar och människor tyckte att det var kul och vi bestämde oss för att prova på det hela fler gånger.

Skräp på klubben? Nej då, det är bara vår hemmagjorda bana!

Vi provgår banan.

Jag och Dolly var först ut.

Har man inte med sig en egen hund kan man låna en. Gunbritt och Yin.

Ingela och Monthy.

Paula och Yin.

Cecilia och Takito.

Även om man har med sig en egen hund kan man låna en till. Jag och Yara ”hit it off”.

Vad är furunkulos?

Clindabuc mot furunkulos.

Bilder på furunklar.

Dolly har svamp i tassarna vilket vi lyckas hålla i schack hyfsat bra genom lokal behandling med Malaceb och silonsalva. Nu har svampen dock krupit in i en klo som har blivit alldeles mjuk, mjölig och hopplös att klippa. De klippte till klon hos veterinären och nu ska vi behandla tassen intensivt med Malaceb och Fuciderim-gel i en vecka. Förhoppningsvis ska det jaga bort både svamp och oönskade bakterier.

Det här med rinniga ögon känner vi också igen: Dolly har haft felväxande ögonhår som vi fått bränna bort med laser två gånger hittills. Den här gången var det dock inte det som var problemet. Rinnigheten kommer från den allmänna floran och går inte att göra så mycket åt. Om det nya fodret lindar klådan bör också det andra gå till sig. Det är bara att vänta och se. Som vanligt.

Har man ingen kamera med sig får man använda iphone.