… med biblioteket The Duke of Humphreys…

… och den enastående byggnaden The Radcliffe Camera.

The Southern Vampire Mysteries series
Dead until Dark (2001)
Living Dead in Dallas (2002)
Club Dead (2003)
Dead to the World (2004)
Dead as a Doornail (2005)
Definitely Dead (2006)
All Together Dead (2007)
From Dead to Worse (2008)
Dead and Gone (2009)
Dead in the Family (2010)
Dead Reckoning (2011)

När jag slukat den senaste romanen tog jag mig istället an The Harper Connellys series av samma författare. Döm om min förvåning då jag upptäckte att jag istället för feel-good-vampyr-fiktion höll en nästan vanlig deckare i min hand. Nästan vanlig. Harper Connelly har, efter att ha blivit träffad av blixten, en förmåga att hitta döda kroppar och att veta hur personen dött.

Jag har hittills bara läst de två första Harperböckerna, Grave Sight och Grave Surprise, och de har betydligt färre övernaturliga inslag än The Southern Vampire Mysteries series, den har mindre humor och nästan ingen romantik (två stora inslag i Sookies värld). Dessutom är de två huvudpersonerna så olika varandra som man kan vara. Vid första anblicken kontrasteras Sookies långa, blonda hår och kurviga figur med Harpers kortklippta svarta hår och alltför smala kropp.  Sookie har vuxit upp med sin älskade mormor och blivit en både självständig och stark person. Ibland övernaturligt stark. Sookie kastar sig in i sina äventyr med hull och hår och tappar aldrig modet. Harper har vuxit upp med sin mamma och en styvfar – båda missbrukare. Det enda stöd Harper har är hennes (styv)bror Tolliver, vilken Harper är totalt beroende av som vuxen. Harper är ängslig, skräckslagen för oväder och vilsen utan Tolliver. Hon har ett försvagat ben från blixtnedslaget och hennes psykiska förmåga tröttar ut henne fysiskt. Gemensamt för Sookie och Harper är deras rättrådighet och förmåga att hamna i trubbel.

För den som är mer förtjust i realism än i vampyrer kan säkert Harper Connelly vara en hit. Det är en ganska spännande intrig och det tog mig faktiskt ett bra tag att lista ut vem som var mördaren och varför. (Annars är det en anledning till att jag inte är så förtjust i deckare – jag brukar alltid veta vem mördaren är i ett alldeles för tidigt skede för att boken ska vara spännande.) Och vad deckare anbelangar så är de ju ofta plågade eller svartsynta med någon svaghet som ett dåligt hjärta eller alltför hög alkoholkonsumtion. Det finns något deprimerande över många deckare, något många läsare verkar älska. Jag hör till en annan kategori – jag vill känna mig upplyft av läsning. Med andra ord: Sookie rules!

Sammanfattningsvis fick husse fast jobb och jag bytte bana från forskning till service/administration och har inte ångrat mig en enda sekund. Dolly har varit mer eller mindre frisk (kors i taket!) förutom alla turer kring den envisa klåda hon fått. Vi har haft många härliga turer i skogen och provat på rallylydnad. Jåppe har fortsatt sina bravader som ofta påverkat vår nattsömn. Värst var ändå när han svalt något olämpligt och fick åka in och ut på akuten under ett dygns tid. Han var på sin första utställning, knep ett cert och blev nominerad till panelen. Ronja och Lovis har fortsatt sin hemmatillvaro och varit sina egna mysiga jag mest hela tiden. (Inga bettskador i år inte.) Kattvalp kraschade och är fortfarande inte helt återställd. Min bror gifte sig och jag blev faster för första gången. Några kära gamla gubbar gick ur tiden och min förhoppning är att slippa gå på begravning under 2012. Hör ni det nu, alla jag känner!

Fuck world peace, I want a pony!