Dollys brunröda missfärgning i huden börjar faktiskt ge med sig lite tack vare silonsalva och ett sabla torkande så fort man varit utomhus. Magen och ovansidan av tassarna ser betydligt bättre ut. Undersidan av tassarna ser fortfarande ut som hej kom och hjälp mig. Jag vågar inte stryka silonsalva i ansiktet på henne så missfärgningen under hakan sitter där den sitter. Jag inser att jag nog måste ringa vetten för att ta reda på vad jag ska göra med fläckarna i ansiktet.
Men jag har i alla fall världens bästa hund. På morgonens skogspromenad var hon ett under av uppmärksamhet. Sådana gånger inser jag att jag nog är en ganska bra matte ändå.
Jag hade ingen kamera med mig i dag så ni får hålla till godo med en bild från en betydligt kallare dag. (Min gräns för att ta på Dolly täcket är -15 grader. Imorse var det bara -4.)