Hemma hos oss pratar alla djuren med egna röster, dialekter och speciella uttal beroende på till exempel ansiktsform (som hängläppar i Dollys fall). Jåppe snackar fastän han inte riktigt klarar språket så bra. I stället för att säga att han är nyfiken i en strut utbrister han glatt i ett ”Jag är strutfikon!”. Och det är han – värsta strutfikonet som kollar in allt och alla lika oförskräckt. Han är sanslöst modig och framåt. Fastän Dolly kastat sig över honom vill han lukta henne i ansiktet. Vi tog på honom en sele och han var precis som vanligt. När vi provade sele på Ronja och Lovis föll de ihop på golvet och agerade bakbensförlamade i flera timmar. Lilla Jåppe är faktiskt alldeles enastående.
Jåppe vill inte sitta stilla.
Vad finns det här då?
Snygging i sele.
Vårt köksbord har förvandlats till ett kattbord och – tadaa! – alla katterna äter tillsammans.
Dolly får bara titta på.
Som en sorts oväntad överraskning blev det ännu en dag på akuten för Anders. Han fick en allergisk reaktion på penicillinet som han fått mot det infekterade kattbettet. Överkroppen var värst drabbad av röda utslag, även om det också spred sig till benen. Ansiktet var uppsvullet och rött, ett öra såg ut som en skiva falukorv och läpparna stod ut som botox-anknäbbar. Det får finnas gränser för hur mycket man generar sin man, men så här såg han i alla fall ut på ryggen:
