Det kanske inte var så dumt ändå…

det där med att ta ut sina sorger i förskott. Det blev fler ändringar på kursen så nu har jag faktiskt hoppat av. Det känns jättetråkigt, men det blir inte alltid som man tänkt sig. Så nu får jag och Dolly träna vidare på egen hand istället. Jag skulle verkligen behöva lite hjälp (läs: massor med hjälp).

Till exempel har jag problem med att lära henne ett handtecken för fot. Som det är nu börjar hon gå fot efter att jag ”samlat upp” henne och gjort en helomvändning men det kan man ju inte använda i längden. Jag får inte heller till någon bra ingång vid inkallningen. Jag har försökt träna ingång hemma i köket men Dolly bara tittar på mig som om jag vore dum i huvudet – det är ju springa som är kul.

Vidare behöver jag hjälp med apporteringen. Dolly tycker inte alls att det finns någon poäng att lämna apporten i mattes hand. Har jag tur släpper hon den vid mina fötter. Har jag otur tar hon apporten och sticker iväg i en liten segerdans samtidigt som hon halvkvävt nynnar ”du kan inte ta mig”.

Har du något bra tips? Skriv gärna en kommentar!

3 Responses to “Det kanske inte var så dumt ändå…”

  1. Anders Milton skriver:

    Har du provat att smörja in dig med blodpudding? Fast då kanske apporten blir än mer ointressant.

  2. Jag har provat att byta med blodpudding… men kanske en insmörjning vore på sin plats.

  3. Anders Milton skriver:

    Jo, man vet inte förrän man har provat.

Leave a Reply